|
När detta skrivs i början av 2014 har fem år gått sedan boken Forskningsfusk eller Rättsövergrepp publicerades [Thyberg, 2009, 2011]. Där beskrivs en utredning om misstänkt oredlighet i forskning utförd av Karolinska Institutet (KI) i samarbete med Vetenskapsrådet (VR) och riktad mot forskaren Thomas Lundeberg samt hans tidigare doktorand Joakim Carleson. Fallet kan beskrivas som ett av de märkligaste i sitt slag, präglat av sällsamma anklagelser och ett myndighetsagerande med graverande avsteg från gällande rättsregler. Även om det fanns punkter där Lundeberg och Carleson kunde kritiseras visade det sig vid en närmare granskning att de slutsatser KI och VR gjorde till stor del saknade reell grund. De inblandade i ärendet var, förutom de två som efter fyra års utredande i juni 2006 dömdes av KI för forskningsfusk, i första hand följande:
(1) KI-rektorerna Hans Wigzell och dennes efterträdare Harriet Wallberg-Henriksson
(2) dekanus Jan Carlstedt-Duke, den på KI som där stod i spetsen för utredningen
(3) professor Kerstin Uvnäs Moberg SLU , kollega och affärspartner till Lundeberg samt den som under flera års tid riktadeen stor mängd beskyllningar mot den senare om allt från stöld
av forskning till mord;
(4) Kurt Björkholm, ombud för Uvnäs Moberg och minst lika ihärdig som denna i att rikta anklagelser mot Lundeberg;
(5) VR:s expertgrupp för utredning av misstänkt oredlighet inom forskning – kallas framöver bara oredlighetsgruppen - bestående av regeringsrådet Kjerstin Nordborg (ordförande) - en
av landets högsta jurister, docent Birgitta Forsman Lunds Universitet, professor Dan Larhammar Uppsala Universitet, professor Birgitta Strandvik Göteborgs Universitet och VR:s kanslichef/
jurist Björn Thomasson (gruppens sekreterare).
När KI:s rektor Harriet Wallberg-Henriksson tillsammans med den administrative direktören Bengt Norrving den 22 juni 2006 skrev under beslutet där man förklarar Thomas Lundeberg och Joakim Carleson skyldiga till forskningsfusk (eller det man med en omskrivning kallar "avvikelser från god vetenskaplig praxis") betydde detta på inget sätt att ärendet var avslutat och kunde läggas åt sidan. Kerstin Uvnäs Moberg och hennes ombud Kurt Björkholm fortsatte efter det att den ovan nämnda domen avkunnats att inte bara till KI och Regeringen utan även till andra myndigheter och rättsliga instanser (däribland Ekobrottsmyndigheten och SÄPO) framföra anklagelser samt krav på fortsatt och utvidgad utredning av Lundebergs och andras verksamhet.
Något verkligt gehör för dessa anspråk har emellertid inte erhållits. Kort efter KI:s beslut utfärdade Thomas Lundebergs arbetsgivare Danderyds sjukhus AB via verksamhetschefen Karin Rudling vidare ett förbud för honom att ägna sig åt forskning med motiveringen att detta kunde betraktas som förtroendeskadlig bisyssla. Efter drygt ett år slogs detta på nytt fast i ett dekret undertecknat av sjukhusets VD, Carola Lemne.
|
